Network Menu

Bilder 11-12 juni 2014 Stockholm

 

Först ut var besöket på SARA (THE SWEDISH ACADEMY OF REALIST ART):

Bild:    Elsie Andersson, Eha Arg m fl

Det Bååtska palatsets takkupol pryds sedan i mars i år äntligen av en målning. Det är inte många 1600-talspalats som saknar takmålning i centralkupolen men så var fallet i Frimurarnas vackra byggnad på Blasieholmen i Stockholm. Den som fick äran att ca 350 år i efterskott utföra detta stora och intrikata verk var Sanna Tomac, konstnär, medgrundare och eldsjäl bakom konstskolan SARA, Swedish Academy of Realist Art. Stor är målningen, 4×7 meter, och intrikat var uppdraget, därför att verket skulle höra hemma i miljön men ändå inte se gammalt ut.
– Det tog mig två månader att skapa idén och två år att utföra arbetet, berättar Sanna, verksam konstnär i en tradition som har få utövare i det svenska konstlivet idag. Men hennes kärlek till den klassiska konsten har också fått henne att studera och arbeta i många länder och tillsammans med sin man Hans-Peter Szamei i Stockholm grunda en skola för realistisk konst.

I en vacker byggnad vid Bergshamra gård ligger skolan som Sanna och Hans-Peter grundade 2006. Då kom de hem efter ett antal år i USA där de också drivit en liknande verksamhet. Nu tar de emot 30 elever i ett treårsprogram med noga uppspaltat kursprogram.
– I vår skola lår sig eleverna att se. Här finns ingen frihet, säger Sanna. Här börjar vi från grunden, tragglar, övar och jobbar, och den som inte vill arbeta så bör inte gå den här utbildningen.
– Första året är svart-vitt och tvådimensionellt, teckna med kol, rita av klassiska skulpturer och reliefer.
– Sedan övergår man till att arbeta tredimensionellt och andra året får man måla i olja, i slutet av året i färg – men bara med svart, vitt, gult och rött. – Då kan man måla hud, säger Sanna och ler.
– Först sista året börjar man måla ”på riktigt”, stilleben och porträtt.

Den här sortens utbildning i den klassiska konsten, finns ingen annanstans i Sverige. Varken Konstfack eller Konstakademien ger utrymme åt den klassiska tekniken idag, som de gjorde tidigare.
Sanna själv visste redan som barn att hon ville måla, berätta symboliskt på ett direkt formspråk. Men här fanns inga skolor. Hon försökte i Ryssland men fann till sist en utbildning i Italien som passade och där träffade hon också sin man. De delar samma kärlek till den klassiska konsten och upptäckte att de vill hjälpa andra att lära sig måla som de gamla mästarna.
Vägen har varit lång och fortfarande berättigar utbildningen inte till studiestöd, vilket betyder att eleverna måste stå för hela kostnaden själva.
Alla kursplaner är godkända och skolan får lovord för sin verksamhet – men inga statsbidrag. Nu har man fått lite bidrag ur en gymnasiepott som gör att några elever kan få lån. Här betalar eleven 85 000 kr per år, fast den verkliga kostnaden är 120 000 kr. (På Konstfack är kostnaden per elev 300 000 kr.) Likaså vill man öka utbildningstiden till fem år.
– Men, säger Sanna, riktiga lånemöjligheter är första prioritet.

Vi visas ur rum, i rum med teckningar och målningar, med arbetsstationer och ateljéer, med gamla vackra ting och slösande textilier. Det är en mycket annorlunda miljö för en skola. Nu är byggnaden uppköpt och ännu vet man inte om skolan får vara kvar.

Den som är intresserad kan läsa mer på www.atelierstockholm.se eller på Facebook. Skolan har också en vänförening som man når via hemsidan.

Text: Lalli Costoulas Svedling

 

Andra föredrog att åka båt under Stockholms broar första dagen:


Bild: Cecilia Westman

 

Bild: Margaretta Simpson

 

Välkomstmingel på Hilton vid Slussen:

 

Bild: Margaretta Simpson

 

Andra dagen kunde inledas med besök på Svindersvik:

Ett 30-tal Sweor var med på en förtjusande utflykt till Svindersvik vid Gäddviken, Nacka. Parklandskapet hade sin fagraste sommardräkt och ute i den gamla äppelträdgården berättade Peter Blom – f d intendent på Nationalmuséum mm – Svindersviks historia, bl a om byggherren Claes Grill, direktör för Ostindiska Kompaniet och en av Vetenskapsakademiens grundare, som 1721 köpte området och lät uppföra sitt sommarnöje efter arkitekten Carl Hårlemans ritningar. Rokokons natursvärmeri vaknade under denna tid och Glaes Grill blev förtjust i det vildvuxna landskapet vid Gäddviken. – Just p g a att den lilla gården inte beboddes hela året finns ett av våra äldsta sommarnöjen så väl bevarat!
Inredningen i huvudbyggnaden är framför allt rokoko och gustaviansk stil med många inslag av den tidens smak för kineserier. Matsalens finurliga inredning och den tidstypiska dukningen gav upphov till många frågor!
Efter besök i köksflygeln kunde vi beundra den vackra festsalen i Svindersviks stora paviljong som iordningställdes på 1780-talet av dåvarande hovmaskalkinnan Charlotte de Geer – troligtvis för ett besök av kung Gustav III. Paviljongens takhöjd är 5 m och kakelugnen lär vara Sveriges högsta (4,65 m)!
Framför paviljonens entré tackade vi Peter Blom för en otroligt intressant och underhållande visning. Många passade på att stanna i det vackra området och äta lunch på pittoreska Svindersviks Café.

Text och Bild: Åsa Bujon

 

Eller en vandring på Djurgården:


Bild:  Kerstin Bergström

 

Bild: Margaretta Simpson

 

Stipendiater och ÅSK på Grand Hotell Saltsjöbaden efter lite drinkprat:

Bild:  Elsie Andersson, Eha Arg, Lisa Westin, Margaretta Simpson m fl

 

Sverigemiddag på Grand Hotell Saltsjöbaden:

 

 

Bild: Elsie Andersson, Eha Arg, Lisa Westin, Margaretta Simpson m fl