Network Menu

Vårsalongen – Liljevalchs 180319

Vårsalongen – Liljevalchs

Måndagen den 19 mars var det dags för ännu en aktivitet i kulturens tecken. Anrika Liljevalchs på Djurgården har varit stängt för renovering i två år och Vårsalongen har hållits i lokaler på stan, men nu var det åter dags att slå upp portarna ute på Djurgården och vi hade bokat en guidad visning.

Vårsalongen på Liljevalchs är tradition sedan 1921 och började som en utställning för oetablerade konstnärer. Förr i tiden lämnade man in sina konstverk till en jury som bedömde vilka verk som skulle ställas ut, idag skickas bidragen in digitalt, bland annat eftersom man haft problem med att verk som inte kom med aldrig hämtades ut igen. Numera är Vårsalongen öppen både för oetablerade och etablerade konstnärer.

I år har juryn, förutom ordföranden Liljevalchs chef Mårten Castenfors, bestått av konstnärerna Sara-Vide Ericson och Dan Wolgers samt författaren Lena Andersson. Vår guide gillade de många humoristiska inslagen i årets utställning och trodde att dessa kommit med tack vare Dan Wolgers.

Alla verk som ställs ut är till salu och konstnärerna anger priset samtidigt med ansökan. Dyraste verken i år är Bea Szenfelds pappersbarn, Simon Fergins virkade kanin och Emelie Liljebäcks gamla dörr med utkarvade spetsmönster på dörrspeglarna, som alla kostar 150.000 kr. Billigast är Jonatan Mattissons portionssnus i päronträ som säljs för 350 kr styck.

Vår guide konstaterade nöjt att det var ovanligt många textila verk med i år, bland annat flera tovade verk. Min textila favorit var Simon Fergins virkade kanin som är tillverkad av 350 begagnade T-shirts. Det finns ännu ingen köpare till kaninen och guiden trodde kanske att konstnären satt ett så högt pris för att han egentligen inte vill sälja sin kanin!

Eva Larssons rakubrända keramikskulpturer berörde mig. Installation av de sju ”drömbärarna” kom till ur den rådande flyktingproblematiken men enligt konstnären kom det under processens gång allt mer att handla om allmänmänskliga drömmar, behov och de bördor vi alla bär på.

Utställningen var lätt att ta till sig, här bidrog säkert de många lite roliga verken. Förutom mer traditionell konst, fick vi se allt från gamla boksidor som omvandlats till krukor, ett spel om politiken på Palmes tid, kolteckningar som var svåra att skilja från riktiga fotografier, ortodoxa ikoner, tyska filosofer med katter, en uppstoppad hund klädd med trasiga gamla strumpbyxor till en gräsklippare tillverkad av glasspinnar.Den som vill läsa mer kan gå in på www.liljevalchs.se där de olika utställarna kort skriver om sina verk och sitt konstnärliga arbete.

Text:  Annica Granlund, programgruppen SWEA Stockholm
Foto: