Network Menu

Syttende mai i Oslo

”Fantastisk 17 mai”, tyckte vi stockholmssweor som besökte Oslo på inbjudan av SWEA Oslo. ¨Ja, vi elsker!¨, sjöng folket och kungligheterna. ¨Ja, vi elsker!¨, stämmer vi in i för full hals från SWEA Stockholm, vi lyckliga som valde att tacka ja till SWEA Oslos inbjudan och åka på vårvisit till vårt västra grannland.

Vi var ett 15-tal stockholmare som måndagen den 15 maj startade mot Oslo. (Några av oss fakirer, med ett tåg som avgick kl 5.40 från Stockholm C.) Måndagen ägnade vi helt åt kulturen. Först ett besök i det vackra svenska residenset, där ambassadrisen Monika Wernhoff, skicklig textilkonstnär, tog emot oss och visade runt. Den här vackra gamla patriciervillan är Sveriges tredje äldsta residens, efter Istanbul och Madrid, och ligger precis bakom kungliga slottet. Här fick vi afternoon tea med läckra tillbehör tillredda av Anders Wigh, kombinerad kock och trädgårdsmästare, och lika skicklig på båda områdena. Han höll också en uppskattad visning av trädgården.
Därefter stort arkitektoniskt hopp till Oslos nya operahus, Nasjonal Operaen, en spektakulär skapelse i glas och vit Carrara-marmor belägen i fjorden, och ritad av den norska arkitektbyrån Snøhetta.

Efter middag i operans bistro såg vi så deras uppsättning av Puccinis La Bohème. Här dör Mimi av cancer redan i första scenen och resten är Rodolfos minnen och fantasier. Det är en stark och annorlunda version av en gammal favorit – följaktligen inte riktigt uppskattad av alla. Vi fick också träffa Katarina Wikström, korist i operakören.

Nästa dag var det stadsvandring. Jag önskar att jag hade kunnat skriva att solen sken, men det gjorde den inte. Dessvärre hade SWEA Oslos beställning till vädergudarna skickats med PostNord, och det vet ju alla hur det går med de breven, så det regnade – inte oavbrutet, men hela tiden, om ni förstår. Våra bästa vänner blev de regnponchos som Oslos eminenta ordförande Katarina Silfverskiöld fixade fram åt oss. Sissel Krokstad var vår kunniga guide genom staden och till Akershus festning, ett riktigt sagoslott med anor från tidig medeltid, en fästning som trots flera belägringar aldrig intagits militärt.
Lunchen blev Theatercafeens berömda smörrebröd. Därefter skulle vi ha åkt ut till Ekebergsparkens skulpturpark, men regnvädret gjorde det inte så lockande, så sällskapet bröt upp till olika aktiviteter. På kvällen tog vi dock trikken upp och åt en god middag i Restaurang Ekeberg, högt ovanför Oslos stadskärna.

Vilken upplevelse att få fira 17 mai i Oslo! Vilken folkfest, vilken stämning, vilken uppslutning, vilken glädje, vilken klädprakt!
Våra SWEA-värdar under hela vistelsen, Sonja Nilsen och Christina Risberg, hade ordnat sittplatser åt oss på Slottsplassen, direkt framför kungabalkongen. Så där satt vi och såg hur det oändliga Barnetoget (barn och ungdomar från Oslos 120 grundskolor och gymnasier) drog fram under den evigt vinkande kungafamiljen; där stod kung Harald V och drottning Sonja, båda nyss fyllda 80 år, kronprins Haakon och kronprinsessan Mette-Marit och deras två barn, Ingrid Alexandra och Sverre Magnus.

Oslo är bedövande vackert i maj, även när det regnar; nyutslagna bokar, björkar och askar; lindar i blom och kastanjer i knopp; blommande körsbärs- och äppelträd vid Akershus festning; storslagna rabatter längs Karl Johan med tulpaner, pingstliljor och tusentals penséer; allt stämningsfullt filtrerat genom ett fuktigt dis. För oss som upplevde den norska nationaldagen för första gången var det framförallt två saker som slog en; dels den genuina folkfesten, dels de fantastiskt vackra folkdräkterna, bunader, som så många, både kvinnor och män, bär.
På kvällen intog vi en bättre middag på restaurang Louise på fashionabla Aker Brygge.
Och sen var det officiella programmet slut.

Norrmännen firar sin 17 maj eftersom det var denna dag 1814 som den danske prinsen Christian Fredrik skrev under den norska grundlagen, antagen i Eidsvoll, och blev kung Kristian VIII. Därmed blev Norge självständigt efter sekler av union med Danmark. Friheten blev dock kort och redan i augusti samma år tvingades Norge in i en ny union, nu med Sverige, något som varade till 1905.
Att norrmännen firar sin självständighet är inte konstigt. Vi svenskar, som tillhör en nation som aldrig varit ockuperad och sällan angripen på egen mark, ser med förundran på andra länders nationalism, eftersom vår egen aldrig varit på allvar hotad.

Så kommer vi äntligen till bunaderna, de vackra norska folkdräkter, som så många bär. Jag har sett olika siffror, men minst hälften av norskorna äger en bunad, som de ofta fått till konfirmationen och sedan använder till bröllop, fester och förstås 17 mai.

Dessa bunader är sannskyldiga mästerverk, klädsamma på alla, med broderade kjolar och västar, vita blusar, silversmycken och skor med spännen. Men smakar det så kostar det; mellan 15 000 SEK för en enkel dräkt, utan smycken, och 70-100 000 SEK, med alla tillbehör, för de mest påkostade. Inte undra på att Kina-bunader för halva priset blivit alltmer populära – och förstås misstänkliggjorda av förståsigpåarna. (Det finns naturligtvis ett nationellt kompetenscenter, Bunad- och folkedraktrådet, bunads-politiet gemenligen kallat, som håller ordning på dräkterna.)

Sista dagen hann i alla fall några av oss slinka in på Nasjonalgalleriet och Munch-rummet, där det finns några riktiga godbitar. Och sen var det här roliga slut.
Men till nästa år har vi bjudit in Oslo-Sweorna till Stockholm och då hoppas vi få visa att vi också har en vacker huvudstad och trevliga Sweor att bekanta sig med.

Text: Lalli Costoulas Svedling
Bild: Agneta Melin, Gabriella Zaunders